♥

Igår avgjordes toppen utav Allsvenskan. Med 1 omgång kvar så är det klart att Malmö vinner guldet efter 2-0 borta mot Elfsborg. Mitt älskade AIK blir 2a i Allsvenskan. Mitt AIK hjärta grät när Molins sköt in 2-0 målet för Malmö och gulddrömmarna dog för gnaget. 

 

Men trots en just nu lite sur andraplats så kan jag inte vara stoltare över den svartgula klubben ifrån Solna. De flesta kommer troligvis inte att förstå eftersom att fotboll för dom bara är 22 spelare som springer runt och jagar en boll men för de allra flesta så är det så mycket mer.

 

Det hela började med en inte så bra försäsong och fortsatte sedan med en AIK spelare som svek klubben. Men det var inte slut där, efter att uppdrag granskning hade visat avsnittet om Firman boys och försökt att svartmåla AIK så var det dags för de svartgula att inta nya nationalarenan som inte har varit annat än en besvikelse sett med AIK ögon. Efter 2-2 i bortapremiären och 0-0 i hemmapremiären så såg det inte jättebra ut. Men det riktiga bakslaget kom den 2 maj... Målvakten Ivan Turina hade avlidit i sitt hem under natten och hela fotbollssverige slöt upp för att hedra den 32-årige 2 barns pappan (hans fru var även gravid med ett 3dje barn, Bruno Turina). Klubben hanterade detta på bästa möjliga sätt och bara 4 dagar senare skulle AIK möta IFK i en match som kommer att kallas för "Turina-matchen". Efter att jag själv hade köpt en alldeles för stor tröja med nummer 27 på ryggen, sjungit mig hes och gråtit som aldrig förr så var jag otroligt stolt över den stora AIKfamiljen som jag faktiskt tillhör. Dels pågrund utav supportrarna/tifo-gruppen som fixade ett helt otroligt tifo med en leénde Ivan över hela norra och en fantastisk stämning och hyllningar till Ivan hela matchen. Men också dels till spelarna och ledningen som står upp och vinner matchen mot IFK Göteborg med 3-1. 

 

Men det slutade inte där. Efter en twist med Expressens Mats Olsson efter kritik mot hur AIK skötte Turinas bortgång på det ekonomiska planet till Ivans fru Senka så blev AIK än en gång påhoppade i media när Johan Segui kramar en maskerad man i marschen mot Tele2 arena i bortaderbyt. AIK var även det första av 4 lag som räknades bort ur guldstriden men höll sig fast och hotade Malmö enda in i den 29 omgången. 

 

Så för alla er som fortfarande tror att fotboll är 22 spelare som jagar en boll får helt enkelt tänka om. Fotboll handlar om passion, kärlek och respekt. Både på och utanför planen. I år har det varit en självklarhet för mig att tillbringa så mycket tid som möjligt på Nationalarenan med alla andra suportrar som älskar AIK lika mycket som jag gör. Jag säger inte att jag känner mig hemma på Nationalarenan, Råsunda kommer alltid att vara hemma. Men i år har jag fått vara med om helt sjuka saker på NA, Iboananikes cykelspark mot Halmstad för att nämna något. Har även fått se två mål i 27 matchminuten på Tele2 arena. Som sagt, den här säsongen kommer att sätta sig på minnet trots att det "bara" blev ett stort silver. Jag är otroligt stolt över de svartgula krigarna och det tror jag att Ivan också är när han tittar ner på dem där uppifrån.